Hemma hos Lisa och Mike i världens finaste hus från 1850. Alltså jag bara dör lite inombords när jag kommer in i där, inte nog med att det andas charm och historia. Det är renoverat så otroligt fint och hänsynsfullt. Det är verkligen drömmen att någon gång få bo i ett sådant hus. Det låter som om jag är kär i huset, och det är jag nog lite. Eller ganska mycket.
Kanske när barnen blir stora och man köper ett litet torp som man rustar upp med varsam hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar