Det kryper i kroppen och vill bara gråta.
Min största skräck är att få den här sjukdomen, i vilken form som helst egentligen. Kan inte direkt rangordna vilken som skulle vara värst.
Fick alldeles precis nyligen reda på att en av mina äldsta vänner precis lika gammal som jag åkt på skiten..
Det kändes som om världen rämnade och allt bara snurrar.. Jag vill bara krama henne och stryka henne över ryggen och säga att allt kommer bli bra, du kommer fixa det. För så tänker jag, det finns inga andra alternativ!!
En av anledningarna till att jag reagerar så starkt är nog att det lika gärna hade kunnat vara jag....
Mina tankar finns hos henne, hennes två underbara små flickor och hennes fantastiska man.
En för alla, alla för en!
1 kommentar:
Usch vad hemskt vännen! Jag ryser i hela kroppen när jag läser ditt inlägg. Håller alla mina tummar och tår för att din vän ska ta sig igenom skiten. Hon kan skatta sig lycklig för att hon har en sån fin vän som dig! KRAM
Skicka en kommentar