Det fick jag lära mig som fjortonåring, 1:a april åkte tygskorna på! Fast på den tiden hette de Palladium och jag hade fått ett par i vitaste vitt, jag var inte bortskämd med märkeskläder så dessa vårdades ömt. Tror de inhandlades på rean i januari och jag lovade dyrt och heligt att inte ha dem ute. Och det hade jag inte men varje kväll innan sängen satte jag på mig dem och gick runt i rummet en stund. Denna ritualen kommer jag ihåg som det vore igår! Får dagens barn längta så efter saker? Känns inte så..
2 kommentarer:
De kanske upplever det som att de får vänta länge också. Who knows! Allt är relativt! Det får vi veta när de är vuxna och skriver om sin barndom ;)
jag har redan börjat promenera i min converse:) lite tidigt. I know. åå var den filmen bra? funderar nämligen på att gå på den på bio. kram
Skicka en kommentar