Jag gillar inte känslan att inte kunna, att inte vara säker på hur man gör. Det måste vara precis så som våra små känner ofta, och som kanske kan orsaka många utbrott och tårar. Därför är det så viktigt att uppmuntra och visa och säga att det är okej att inte kunna och veta allting. Det kommer i sinom tid, men varför är det så svårt som vuxen att inte känna att det är okej att inte kunna? Många tankar i huvudet idag..