När J är borta så är det bara hem efter skolan slutat, hämta E, laga mat kramar och mysa lite när titta på tv innan jag däckar i sängen. Med andra ord: fullt upp men nada socialt liv. Så fort J är hemma måste jag göra alla saker som jag skjutit upp som görs efter skoltid utanför hemmet. Känns som man aldrig räcker till. Man kan ju inte bara leva för helgen och se hela veckan som en lång transportsträcka. Hoppas andra tider stundar snart.